Författandet har ibland setts genom ett glamoröst skimmer, vi är mystiska, gåtfulla, inspirerade och ibland lite melankoliska. Och visst finns det ett samband mellan kreativitet och galenskap, det kan man läsa om i Evilibrium av Simon Kyaga och Jonas Matsson, men jag tror också att det handlar om att vi ser världen på ett lite annorlunda sätt.
Jag har alltid älskat att skriva, men det var först när jag läste Professionellt skrivande på Högskolan i Gälve, som jag började se världen annorlunda. Jag lärde mig snabbt att ju bättre jag blev på att observera, ju bättre blev jag på att gestalta – återskapa ögonblick – när jag skrev.
Jag är helt övertygad om att vi som skriver har en tendens att se, dofta, känna och lägga märket till saker lite mer än andra. När jag skrev artiklar för skoltidningen var hela jag öppen för intryck och det är jag fortfarande, vad jag än gör. Har du som läser det här till exempel tänkt på vad andra människor pratar om på bussen? Eller hur det låter när spralliga studenter köpt vin och är på väg ut från systembolaget?
Saker som författare gör:
- Vi tjuvlyssnar på människor.
- Stannar upp och funderar några extra varv kring hur man kan beskriva doften av havet, utan att skriva att det doftar hav.
- Skriver ner detaljer ur ögonblick som kan verka obetydliga.
En annan sak vi som skrivet vet är att du inte kan vänta på inspiration för att skriva, för då kommer du aldrig bli klar. Att skriva handlar om att sätta sig ner, producera mening efter mening och forma ord till en berättelse. Och jag tror att det är därför vi samlar på intryck och ögonblick, för att kunna plocka fram dem senare när vi sitter och skriver.
Natalie Forslind(http://natalieforslind.se)